Idag ska ni inte missa min artikel i Expressen om vår härliga Medelhavskryssning med havets drottning; Queen Elizabeth!

Fartyget ingår i Cunards flotta och levererar enormt hög kvalitet och mycket upplevelse för pengarna.

Skulle du fastna för vad jag berättar i artikeln så kan jag tipsa om att just nu har rederiet specialpriser på sina kryssningar med Queen Victoria, en annan av deras tre vackra drottningarna .… Läs mer

Jag hade en bra känsla redan innan vi landade; jag skulle gilla Lissabon – och det gjorde jag också! Jag brukar inte alls vara stark på storstäder; det är för mycket, för rörigt, för skränigt, stökigt. Inte Lissabon. Det var som en varm, blygsam famn som öppnades och bara omslöt oss…

Så fort vi checkat in på vårt hotell Vincci Baixa gick vi ut på matjakt. Runt hörnet hittade vi den mysiga lilla kvarterskrogen da prata 52 som serverade portugisiska tapas; petiscos. V beställde in jätteräkor, korvar, sallad, picanha…helt suveränt! Ju senare kvällen blev ju mer folk strömmade in på retaurangen som visade sig vara riktigt populär.

På hemvägen trillade vi på en mäktig ljusshow på stora torget; helhäftigt! Tydligen har de denna flera gånger per år sedan ett par år tillbaka. Svårt att förklara men de använde en av de tjusiga byggnaderna kring torget att projicera på…riktigt effektfullt.

Nästa dag hade vi bokat in en privat guidad tur. Carmo mötte oss på hotellet och tog oss runt i staden. Efter cirka fyra timmar hade vi sett massor och hade bra koll på de mest centrala delarna. Framförallt visste vi att hit vill vi komma tillbaka!

Det första vi gjorde – och kan rekommendera – var att börja med en introduktion till stadens historia på Lisboa Story Center. Riktigt bra utställning där man går runt med audioguide. Efteråt fortsatte vi utmed vattnet där vi passerade soldränkta uteserveringar, fortsatte mot saluhallen, passerade genom bästa nattkvarteren, slank in här och där på olika roliga butiker (bland annat en med konserverade sardiner i fina askar – jättepoppis!).

Lissabon bjöd på mysiga gator, blommande jaqcuarandaträd och vidsträckt utsikt från Castelo de San Jorge innan vi promenerade tillbaka ner mot torget Praca do Commercio igen och åt lunch på en av de läckra krogarna där; Aura. Vi beställde in skaldjur; hummer och räkrisotto, hel bläckfisk och små musslor som slank ner utan problem. Mmm!

En lika intensiv som rolig dag. Vi fick med oss det bästa av Lissabon kändes det som och tog sedan en taxi bort mot hamnen varifrån det fram på eftermiddagen hade blivit dags att checka in på vårt flytande hem de närmaste dagarna; Seven Seas Voyager!… Läs mer

Bara ett par korta ord om hotellet. Vi vet hur knepigt det kan vara att välja övernattningshotell i en ny stad och att man gärna tar emot andras rekommendationer. Vi övernattade alltså på ett hotell som heter Vincci Baixa innan vår Regent-kryss. Inte för att det var nödvändigt utan för att vi ville passa på att se Lissabon före vår kryssning.

Hotellet är fyrstjärnigt, ligger väldigt centralt (men ändå på en lite lugnare bakgata), och hade en hemtrevligt, personlig atmosfär. Det var inte särskilt stort och ett rum är ganska dyrt (cirka 2000 kr ordinarie pris men ofta har de erbjudanden, se hemsidan eller någon hotellbokningssajt) men vi var väldigt nöjda.

Rummet var fräscht och fint inrett, ganska litet men saknade inget och var utrutstat med kroppsprodukter för dusch etc såväl som espressomaskin och tv. Frukosten var urhärlig; det fanns mycket att välja på och den var pysslig och söt med små skyltar med roliga budskap.

Servicen var också väldigt bra; trevlig och hjälpsam. Ett hotell att rekommendera om man vill bo centralt och inte måste hitta ”det billigaste”.… Läs mer

Vår Regent Seven Seas-kryss med fartyget Seven Seas Voyager började i Lissabon. Efter vår övernattning på Vincci Baixa tog vi taxi till kryssningsterminalen Rocha. Vi hade inte ens klivit ur taxin innan två killar var framme redo att hjälpa till. Väsköverlämningen gick smidigt och vi blev hänvisade in i terminalbyggnaden.

Efter att vi fyllt i två hälsodeklarationer (ett allmänt om snuva och mage, ett om ebola) visade vi passen och var igenom. En säkerhetskontroll senare var det bara att promenera in på fartyget. Men vad nu tänkte vi som är vana vid att man checkar in i terminalen, när ska vi få våra hyttnycklar?

När vi klivit in på fartyget och blivit hälsade med varsitt glas champagne fick vi fortsätta in i teatern och där hade de byggt upp ett par ”incheckningsstationer” med personal som satt vid varsin dator. Aha då fortstod vi; hos Regent Seven Seas checka man tydligen in ombord – i alla fall i Lissabon.

Snart hade vi våra nycklar och kunde fortsätta mot hytten, eller ursäkta – sviten – Regent Seven Seas Cruises har nämligen bara sviter ombord på sina tre fartyg (som snart blir fyra). Och vilken svit sedan… mer om den i nästa inlägg. … Läs mer

Vi diskuterar här om inte vår svit på Seven Seas Voyager (som tillhör Regent Seven Seas Cruises flotta) är den finaste vi haft. Eller var den på vi hade på Silversea finare? Det var ett tag sedan, så minnet sviker på den punkten, klart är i alla fall att Regents är stor, rymlig och väldigt trivsam. Inte direkt det krypin man möter på vissa fartyg där man svär över att man knappt kan ta sig förbi varandra om man är fler än en i hytten samtidigt…

När vi anlände möttes vi av ett stort blomsterfång i vas och en vinkylare med en hel flaska äkta champagne! Fruktkorg fanns också och badrummet var utrustat med ganska stora (för att vara ”minisar”) förpackningar med tvål, duschcrème, badskum, schampo och balsam från L’Occitane. Bomull, tops och syetui finns också.

Färgerna går i milt grönt och beige, möblerna är i mellanljust trä och förutom den stora dubbelsängen finns ett sminkbord med bra speglar och belysning, en tv-möbel (med både TV och DVD-spelare), integrerat skrivbord samt en stor 3-sits soffa, två fåtöljer och litet bord till. Soffan är mycket bredare än vad de vanligtvis är och en annan sak som skiljer den här svit-hytten från vanliga är vår walk-in-closet! Jepp, en sådan finns, välutrustad med galgar, lådor, paraply och kassaskåp.

Halldelen är bred och rymlig och både innanför ”hallen” och mellan säng och soffa finns draperier så att man kan skärma av om till exempel en vill se en show medan den andra sover (då kan man komma in och göra sin badrumsrutin före sängdags utan att störa den andra) eller om en vill se på tv, läsa – eller skriva som i mitt fall – medan den andra vill sova så går det också att lösa. Bra tänkt Regent!

Balkongen är normalstor men har väldigt sköna stolar av sådan där populär plastrottingen och tjocka dynor. Där sitter man riktigt bra med en drink, en kopp te eller bara sin bok när man vill njuta av utsikten mot havet och lite lugn och ro.

Det finns verkligen inget mer att önska – utom möjligtvis då en hårfön som faktiskt inte bara låter utan också kan torka håret. 😉… Läs mer

Ombord på Seven Seas Voyager finns fyra restauranger; huvud-à la carte-restaurangen Compass Rose, buffén La Veranda (som kvällstid blir den italienska Sette Mari med ”halvbuffé-koncept”), grillrestaurangen Prime 7 och den franska restaurangen Signatures.

För att vara säker på att få bord på de restauranger man vill äta på bör man boka, men egentligen är det inget krav. Man får äta där man vill när man vill (om man är beredd att vänta några minuter om det inte finns ett bord ledigt direkt).

Inga restauranger kostar extra hos Regent Seven Seas Cruises; alla ingår i kryssningen, precis som dryck till maten. Ofta finns ett rött och ett vitt rekommenderat för kvällen men sommeliern kan föreslå andra till den som önskar, och därutöver finns en hel vinlista med betal-alternativ.

Första kvällen åt vi på Sette Mari. Efter att vi bestämt oss för och beställt våra varmrätter kunde vi ta för oss av en generös, lyxig och matig salladsbuffé. ”Salladerna” inkluderade även sådant som bläckfiskcarpaccio (suveränt god), jätteräkor, rökt lax, fina små grönsaksskapelser som en kronärtsskocksbakelse, antipasti i olika former som salami och prosciutto och mycket annat läckert. Även efterrätterna serverades på buffén men servitören erbjöd sig att hämta om vi ville. Bra service!

I övrigt var vi nöjda men inte överimponerade… kanske har vi blivit för bortskämda och kräsna? Pastan var för al dente (okokt) och mitt kött lite smaklöst. Men tja, det var ändå bra. Mest gillade jag förrätterna och dessertbordet :-). Där fick jag tag i en fantastisk, tät chokladkaka av den helt mjölfria typen med nöt-nougatkräm i mitten. Så mäktig att inte ens jag fick i mig hela biten :-).

På Prime 7, grillrestaurangen, åt vi igår. Mysig, ombonad och med lyxig känsla! Här fick vi först in varsin wagyu-slider, en miniburgare som inte var av denna värld! Heeeelt otroligt fin. Wow. Följande rätter var också suveräna; Kristofer fick visserligen inte sitt kött tillagat enligt önskemål (det kom rare – rått och kallt – istället för medium rare) men det gick att åtgärda.

Återigen var efterrätterna to die for; jag valde både bär och en key lime pie medan Kristofer mixade två (”den fast byt ut chokladglassen mot den där andra istället”). Plus för deras flexibilitet! Vår asiatiska lilla servitris var ju bara för rolig också; liksom hennes obetalbara kommentar som kom helt spontant: ”Åh jag har aldrig sett en gäst äta upp hela den där efterrätten förut.”… Läs mer

Poolområdet på Seven Seas Voyager är riktigt trevligt. Kanske är inte denna kryssning fullbelagd, kanske har inte vädret varit tillräckligt bra, men det har alltid varit gott om plats runt poolerna och lätt att hitta en solsäng eller bord att ta plats vid.

Seven Seas Voyager har en uppvärmd huvudpool och två ännu varmare bubbelpooler. Då denna kryss har bjudit på en del vind och Europa precis som hemma har svalare väder än normalt, har det varit skönt att vattnet varit varmt. Handdukar finns det gott om och solsängarna är alla överdragna med en mjuk, vit frotté med Regent Seven Seas karaktäristiska R-logotype på.

Till frukost och sen lunch har poolgrillen öppet. Frukosten ska var av den lättare mer hälsosamma sorten, till lunch serveras en hel meny med olika grillade hamburgare liksom varmkorv och lite annat smått och gott. Igår stod till exempel en kille och rörde runt i en enorm musselgryta som puttrade på och såg läcker ut.

När det första dagen var sail-away-party hade de dukat upp fint med en tjusig isskulptur, grillspett med skaldjur, kyckling och kött, nachos med röror och sötsaker. Tyvärr blåste det väldigt mycket så vi blev inte långvariga, istället tog vi med oss lite snacks och satte oss på den egna balkongen och mös där det var lä och jättehärligt.

I poolbaren kan man beställa det mesta. Jag säger ”det mesta” för när vi bett om en drink som inte står på deras barmeny så blir bartendern ställd och frågar oss hur man gör den. Hur som helst så är det förstås lyxigt att kunna beställa vad man vill ha utan att betala; Regents kryssningar är all inclusive. Vi måste dock vara de bästa – eller de sämsta beroende på hur man ser det – all inclusive-gästerna för jag tror aldrig vi druckit så lite på en kryssning som denna! Det är något konstigt… när det bara är att ta blir man väldigt måttlig.

En trappa upp finns joggingdäck, golfnät att öva svingen i, ett par hål för minigolf, en krocketbana och bana för shuffleboard.… Läs mer

Tillbaka hemma igen efter ännu en fantastisk resa! Några ord om rutten denna gång med rederiet Regent Seven Seas Cruises (RSSC, och som vi nu har mycket bättre kunskap om).

Praça do Comércio, Lissabon

Förutom att få en inblick i hur detta lyxrederi fungerar var det rutten som lockade oss med på denna kryssning. Annorlunda och fin, mycket kultur och platser man verkligen inte kommer till annars; atlantpärlor som Lissabon, Porto, La Coruña, Bilbao och Bordeaux där vi gick av men kryssningen fortsatte ända till Southampton.

Kryssningen började alltså i Lissabon som jag redan skrivit lite kort om här på SeaFun, mer för att ge en känsla. Vi gillade verkligen stan!

Från Lissabon fortsatte fartyget Seven Seas Voyager till Porto som också ligger i Portugal. Här blev vi tipsade om av en representant för rederiet att det var lätt att ta sig runt på egen hand så trots att utflykterna ingår på lyxiga Regent så bestämde vi oss för att följa rådet och ta lite sovmorgon ;-). Men bara lite, för vi ville förstås också hinna se och uppleva så mycket som möjligt.

Rio Douro, Porto

Porto visade sig vara en jättefin och mysig stad det också (hm…känns som att Portugal kan bli en ny favoritdestination…). Med att par bra tips och en karta från utflyktsguiden ombord gick vi så iland. Jag vill passa på att nämna också att varje morgon i varje hamn kom det ombord ett destinationsproffs som fanns tillgänglig ett par timmar på förmiddagen i receptionsområdet så att man kunde gå dit för att få karta och ställa frågor – jättebra service!

Vårt mål var Ribeira Duoro, floden som på båda sidor är kantad av små restauranger och där man på andra sidan från stadskärnan sett också hittar alla portvinsproducenter! På vägen ner mot floden fick vi se en hel del av staden vilket var kul men höjdpunkten var helt klart den guidade rundturen hos Sandemans. Andra namn man hittar här är Taylor’s, Calem, Offley med flera. Det går att kliva in och gå deras rundturer (mot avgift) elelr bara besöka shoppen och handla. Varje hus andas mycket stämning och historia, och klart att det är en häftig känsla att stå i källarna hos de här stora producenterna som man så väl känner till namnet (och smaken!) på !

Rúa Porta de Aires, La Coruña

Nästa stop var den spanska kuststaden La Coruña som hör till Galicien. … Läs mer

Det tycks inte spela någon roll hur litet ett kryssningsfartyg är; man hittar alltid ett spa ombord ! Nu är i och för sig inte Seven Seas Voyager – som vi nyligen hade förmånen att testa – ett särskilt litet fartyg (det tar 700 passagerare) men jämfört med de största på mellan 4000 – 6000 passagerare är det inte heller stort.

Ofta är det en av några få utomstående spaaktörer som driver ett fartygs spaverksamhet till havs. Hit räknas gym, träning, behandlingar, hälsoföreläsningar (om de har sådana), bad (finns inte alltid), bastur osv.

På Regent Seven Seas Cruises fartyg Seven Seas Voyager drivs spat av Canyon Ranch SpaClub. Min erfarenhet av företaget är mycket gott. Deras terapeuter är proffsiga, vänliga och förmedlar en god spakänsla.

På Seven Seas Voayger finns ett gym, en träningssal, omklädningsrum med torr- och ångbastu (fritt att använda även om man inte tar en behandling), frisör plus flera hud- och spaterapeuter som klarar det mesta från massager, ansiktsbehandlingar, manikyr och pedikyr. De märken de jobbar med är Environ, Själ, Luzern, Red Flower, Kerastase (för håret) samt det egna Canyon Ranch Spaclub.

Jag testade två saker, manikyr och pedikyr. Det blev alltså ingen massage denna gång men såhär inför sommaren känns det så otroligt fräscht att få fina naglar så jag ville passa på. Min terapeut från Jamaica var trevlig att prata med och resultaten blev mycket bra.

När det gäller händerna ingick ”fullservice” fast manikyren hette Spa manicure (då kan det ju ibland vara fråga om en ”light-version ”): terapeuten såg över och vårdade nagelbanden inklusive ansade dem, filade och polerade nagelbädden, skrubbade och målade slutligen naglarna i den färg jag valt.

Samma sak för fötterna; jag fick sitta i en skön stol med fotbad varpå hon tog hand om en fot i taget och gjorde i princip samma saker som jag beskrev här ovan för händerna. Skrubben var nästan som en massage också; otroligt skönt!

Min enda invändning är lackets kvalitet. Märket hette Deborah Lippman och jag kände inte till det så jag frågade terapeuten uttryckligen vad hon tyckte. Bra svarade hon, hon menade att det satt bra men det tyckte inte jag; efter bara två dagar började det flaga .

Detta gällde händerna; på fötterna brukar ju lack sitta bättre eftersom man där inte utsätter lacket för slitage och vatten på samma sätt som på händerna. Där ser det fortfarande fint ut vilket jag … Läs mer

Vår sista dag ombord på Seven Seas Voyager försökte jag summera alla intryck. Det var inte lätt. Jag hade höga förväntningar, hade hört mycket gott om rederiet innan, och vi har bara varit ombord ett par få dagar. Inte som den amerikanska damen jag mötte ombord som känner all personal och var inne på sin 55:e kryssningsdag!

Om en “vanlig” kryssning kostar runt 7000 kronor per vecka (plus/minus några tusenlappar beroende på hav, månad, efterfrågan etc.) och Regent Seven Seas Cruises (RSSC) kostar från cirka 48 000 kronor per vecka (i runda slängar, det kan kosta många tusen till också) så frågar man sig säkert var skillnaden ligger.

Först så kan vi slå fast att mindre rederier alltid kostar mer att kryssa med. Jättefartygen har fler passagerare att slå ut kostnaderna på, men säkert är det också ett sätt att välja ut sitt klientel; med en dyrare kryssningsbiljett sållas vissa gäster bort…

Väl ombord är mycket sig likt. Jamen, det här får jag ju på ”de stora” också har jag tänkt flera gånger. Hos RSSC ingår dock mycket mer. Inte bara dryck (utom de dyraste sorterna och vinerna), utflykter (utom de längsta, mest exklusiva), ja till och med flyg och transfer. Vissa av de finaste sviterna har också internetminutrar att tillgå och kan få flyga business class.

En del var riktigt trevliga!

Det är bekvämt och smidigt att inte behöva tänka. Att slippa isvattnet som smakar klor och kunna be om mineralvatten på flaska. Att slippa det svaga bryggkaffet och kunna be om en dubbel espresso till frukost. Att bara kunna hugga en flaska vatten när man går av för en dag iland; rederiet ställer upp både vatten och paraplyer åt sina gäster att ta med iland. Kvällstid och vid poolen är det bara att be om en svalkande drink eller vin till maten. Allt detta ingår.

Ska man vara krass kan man ju räkna på det här; man varken dricker eller gör utflykter för mellanskillnaden. Och vill man ha ett brett utbud och många aktiviteter är det här inte rätt rederi att boka, även om jag tycker Seven Seas Voyager har fler specialrestauranger (4) än många av sina gelikar.

Om man däremot uppskattar att allt ingår, att det alltid finns lediga solstolar kring poolen, att det är lugnt och skönt och att man slipper lyssna på utrop på fem språk i tid och otid, att specialrestaurangerna inte kostar extra … Läs mer

Knappt har vi hunnit rapportera klart från vår förra kryssning innan vi är iväg på nästa; just nu befinner vi oss i Neapel med Allure of the Seas – världens största kryssningsfartyg!

Jag var ju ombord för en kortkryssning för bara ett par veckor sedan och du som följer SeaFun-bloggen läste säkert mina rapporter från besöket då. Det här blir min tredje gång på Allure of the Seas plus att jag varit ett par gånger på systerfartyget Oasis of the Seas också , en fantastisk fartygsklass som verkligen hör till mina favoriter!

Gillar man att ha kul, att det händer saker, underhållning av alla de slag och ett brett utbud är det här fartyget för dig. Dessutom gör Allure of the Seas för första gången kryssningar i Medelhavet i sommar. Man kan välja mellan att kliva på i Rom eller Barcelona och även om det är betydligt smidigare att ha Barcelona som avgångshamn (på grund av det korta avståndet mellan flygplats och hamn) så resonerade vi som såhär denna gång att vi istället ville se och uppleva Barcelona och gick därför på i Rom istället.

Check-in i Civitavecchia

Egentligen flyger man till Rom, hamnstaden där man går på heter Civitavecchia och ligger cirka 60-90 minuter från Rom beroende på trafik. Vi har bara utgått från Rom på en enda kryssning tidigare och tog oss då på egen hand till hamnen. Det går, men det är lite bökigt med flera byten av bussar och tåg. Denna gång valde vi därför Royal Caribbean Internationals egen transfer vilket var otroligt smidigt.

Jättebra service hela vägen från flygplatsen där det var gott om personal som var lätt att hitta (de står med skyltar) och vi blev väl omhändertagna och fick hjälp med allt. En guide följde med på bussen och förberedde incheckningen och när vi kom fram var det inga som helst köer utan helt lugnt i den lilla kryssningsterminalen enkom för Allure of the Seas.

Under veckan kommer vi att lägga till i Neapel (idag), Barcelona, Palma de Mallorca, Marseille och La Spezia – och utflyktsmöjligheterna är många. Men helt lätt är det inte att välja då Allure of the Seas är som en hel destination i sig med mycket att erbjuda ombord!… Läs mer

Första kvällen på Allure of the Seas blev det en snabb middag. Egentligen står det till och med i programmet att man ska avsätta 1,5-2 timmar för att de ska kunna ge bra service under middagen i huvudrestaurangen (-erna egentligen då trevåningsrestaurangen fått varsitt tema per våning nu).

Vi anlände försenade, lätt stressade och fokuserade på att hinna med den stora Dreamworksparaden som skulle gå av stapeln bara en timme senare, frågade om vi kunde snabba på processen lite – och fick toppenservice. Personalen var alert, kvick, lyhörd och löste allt perfekt så att vi både hann äta och vara i tid till paraden. Dessutom var vi nöjda med maten!

Dreamworksparaden är alltid kul! Vi har sett den förut men ville absolut inte missa den. Det är medryckande, färgsprakande och som ett enda stort upplevelsefyrverkeri av musik, sago- och filmfigurer som spexar, dansar och underhåller. Cyklister, kinesiska drakar, riddare, prinsessor och alla möjliga fantastifigurer liksom karaktärerna från Dreamworks-filmer som Shrek, Madagaskar och Kung Fu Panda, How to train your dragon mfl. Perfekt för familjer, vår son Isac (nu 5 år) älskade det!

Lite senare spelade vi minigolf ute på däck vilket också är en perfekt familjeaktivitet. Dessutom finns en ”barndel” med roliga figurer och en vanlig del som passar alla. Vi spelade alla hålen :-).… Läs mer

Vi står och sneglar på de glaserade munkarna i olika smaker (gratis, bara att ta) på Allures The Boardwalk när vi plötsligt hör ett brummande ljud och en röd motorcykel kör förbi oss! Det är kapten Johnny Faevelen som gör en storstilad entré värdig en rockstjärna inför sin frågestund i Aqua Theatre.

Först visas en film på storbildsskärmarna vid vardera sida av scenen som ser ut att var från Royal Caribbeans privatägda destination Labadee, Haiti, där vi ser hur kaptenen iklädd en tuff läderväst kör omkring bland gäster och palmer på stranden :-). Klart kul och såååå Royal Caribbean; alltid med glimten i ögat!

Johnny Faevelen Flankerad av några av de högsta officerarna ombord

Flankerad av några av de högsta officerarna ombord och fartygets cruise director sätter så frågestunden igång. Publiken får fråga vad de vill och personal går runt med mikrofon så att alla, inte minst kaptenen, kan höra.

En svenska frågar om det är sant att kaptenen har en papegoja och jodå, men den är inte med ombord. Sedan frågar en man: ”hur lång tid tar det att stanna den här båten om ni kör med full hastighet”? Kaptenen svarar då retsamt med en motfråga: ”Först, vilken båt pratar du om???” Vi har 18 livbåtar ombord men Allure of the Seas är ingen båt, det är ett fartyg! Svaret är i alla fall 6 minuter vilket säger en del om både hastighet och fartygets storlek…!

Jag passar också på att presentera mig och ställa en fråga från vår son Isac: om kaptenen sitter där på scenen, vem är det då som styr fartyget? Jag berättar också att vi varit ombord förut och att Isac då var uppe på bryggan och fick hålla i fartygets joystick (den som man styr fartyget med) när han bara var 6 månader gammal (!) men att han förstås inte kommer ihåg det.

Jag passar på att ställa en fråga

Kaptenen hälsar oss välkomna och hoppas vi ska trivas och att det ska bli bra artiklar om Allure, sedan skojar han och säger att han fjärrstyr fartyget med en fjärrkontroll (och tar upp telefonen). Det riktiga svaret kommer också och han berättar att han faktiskt sällan är fysiskt på bryggan. Dock är den alltid bemannad med minst tre personer som har hand om detta och om det uppstår någon svårmanövrerad situation eller annat så kommer han förstås dit, annars har han många … Läs mer

Igår kväll var vi och åt middag i Allures Solarium Bistro som kvällstid byter namn och skepnad. Temat blir då istället en brasiliansk churrascaria, en grillrestaurang med fokus på kött av olika slag. Nio olika sorter serveras så det gäller att planera sina tuggor om man vill testa alla.

Vår guacho serverar kött

Först några ord om hur det hela går till. Varje bord har en bricka som är röd på ena sidan och grön på den andra. När man tagit för sig av salladsbuffén som fungerar som förrätt (det finns även två soppor och charkuterier samt ostar, även om de sistnämnda gissningsvis är tänkta efter maten) vänder man på brickan för att signalera att restaurangens guachos (i vårt fall ukrainska servitörer 😉 ) kan börja anlända med sina grillspett.

Kyckling inlindad med bacon, oxfilé, den typiska brasilianska ”picanhan” och många fler sorter kommer sedan på spett och äts tillsammans med stekt banan, pommes frites och goda såser. Det typiska ostbrödet man alltid brukar få, pao de queijo, hade de tyvärr inte på denna rutt i Medelhavet fick vi veta – och lika bra var väl det, vi blev ändå proppmätta.

Till efterrätt fick man välja mellan tre olika sorter, en passionsfruktsmousse som jag tog (god), en chokladsockerkaka täckt med glasyr eller brylépudding.

Alla specialrestauranger ombord kostar extra. För att äta på Samba Grill betalar man 30 USD per person.… Läs mer

Igår morse hade vi riktigt fint frukostsällskap; Allure of the Seas gudmor kom fram till vårt bord och ville ta en ”groupie” som det numera så populärt heter (alltså ett gruppfoto ). För dig som inte vet vem som är gudmor till världens största kryssningsfartyg Allure of the Seas så är det ingen mindre än Prinsessan Fiona, träsktrollet Shreks fru!

Royal Caribbean International har sedan flera år ett lyckosamt samarbete med filmstudion Dreamworks, de som har gjort filmer som Shrek, Madagaskar, How To Train a Dragon och Kung Fu Panda. Som jag berättade om i inlägget om paraden ombord då figurerna från alla dessa filmer och fler är med och paraderar, kan man också boka in sig på en så kallad Character breakfast när man gästas av figurerna runt borden och kan fota dem (och sig själv med dem) om man vill.

För några år sedan gjorde jag en jämförande artikel mellan fartygen Norwegian Epic och Oasis of the Seas (Allures systerfartyg). Anledningarna till att Oasis vann då var flera, men bland annat så kostade inte Oasis och Allures DreamWorks-frukost något extra då. Men Norwegian Cruise Lines motsvarighet, där olika Nickelodeon-figurer dök upp, kostade en bra slant (vill minnas att det till och med var hutlösa 20 USD per person).

Numera kostar den här ”figurfrukosten” även hos Royal Caribbean (10 USD för vuxna och barn över 6 år) och de har tyvärr också bantat ner upplevelsen något, eller om det skiljer sig åt mellan Allure of the Seas och Oasis of the Seas. När vi testade den senast på Oasis så dök nämligen både Shrek, Fiona, Mästerkatten i stövlar, lejonet Alex från Madagaskar-filmen liksom Gloria upp (kanske var det ännu fler men dessa minns jag bestämt) medan det här på Allure ”bara” var Shrek, Fiona och Mästerkatten som var med.

Det är synd att de har börjat ta betalt, sonen fick vänta i evigheter på sin mat (vår kom först…) och de spex de framförde (bland annat en dans med Shrek) skedde bakom en stor vägg som döljer disk och kassaapparater, vi var många bord som inte såg något. De borde valt en annan placering av dansen eller placerat ut gästerna på ett bättre sätt. Och detta var precis likadant förra gången vi testade, då såg vi inte heller något om vi inte lämnade bordet.

Med det sagt är det inte alls dåligt, vi var ändå nöjda, framförallt sonen vilket … Läs mer

När vi var ombord på Quantum of the Seas i oktober 2014, då fartyget lanserades, var dynamic dining en av alla de saker som imponerade. Konceptet kändes rätt och som ett stort steg mot ökad service och flexibilitet gentemot gästerna.

Som jag förstått dynamic dining är det ungefär som Norwegian Cruise Lines freestyle cruising; inga fasta middagstider och inga fasta klädregler (nåja, i alla fall inga bestämda formella kvällar). På Quantum hade man också tagit bort den stora huvudrestaurangen som annars är så klassisk i den gamla kryssningsvärlden, och delat upp den i fler, mindre restauranger som alla hade olika menyer och koncept vilket skapade – tyckte jag – ett fantastiskt mervärde för kunden med möjligheten att kunna äta på olika restauranger varje kväll utan att behöva betala en krona extra.

Restaurangen Silk på Allure of the Seas

Nu ser det mörkt ut, eller i alla fall ligger det en lätt dimma över konceptets framtid. Inte alla gäster var tydligen lika exalterade över det nya middagskonceptet utan ville ha sin fasta tid, sin fasta servitör och samma bordsgrannar varje kväll. Royal Caribbean drog öronen åt sig och började vackla. Hur det blir får vi se.

När jag var ombord på Allure of the Seas redan för i mitten av maj så kunde man redan se att de hade börjat ta stegen mot dynamic dining. Det hade redan tidigare lanserats att de nya restaurangkoncepten från Quantum of the Seas, som Silk, American Icon Grill och The Grande skulle implementeras även på Allure of the Seas. Delar av inredningen har bytts ut för att likna stilen från Quantum. Men jag hade läst att helheten var uppskjuten till slutet av året och tänkte inte mer på det.

I morse under frukosten började jag småprata med vår servitör om just detta; kommer det nya menyer snart på tidigare Adagios olika våningar; numera kallade Silk, American Icon Grill och The Grande? Vilket lyft det kommer att bli! För trots att Allure skryter om ”25 dining options” (inräknat caféer och varmkorv-stället mfl.) så är det i princip bara 3 ställen man kan äta middag på; buffén Windjammer marketplace, huvudrestaurangen och Sorrento’s – om man nu räknar en pizza som ett middagsalternativ. Ja, room service går ju att få också.

I alla fall berättade då servitören att han hört att dynamic dining var inställt på Quantum of the Seas och åtminstone uppskjutet eller ändrat på … Läs mer

Allure of the Seas har en riktigt fin rutt i sommar i Medelhavet. Lyssna bara på detta: flexibel avgångshamn mellan Barcelona och Rom (Civitavecchia) och sedan stopp i Neapel, Palma de Mallorca, Marseille, La Spezia och så en dag till havs (vilken man behöver om man även ska hinna se och uppleva fartyget!).

Ytterligare en sak som varit bra är deras shuttleservice. Tänk er själva att ordna så att det alltid finns bussar som transporterar passagerarna från fartygets position i en hamn som kanske inte är den mest centrala (Allure of the Seas är ju trots allt världens största fartyg!) och själva centrum på destinationen.

Visst, bussarna har inte varit gratis men det tycker jag heller inte att man kan förvänta sig på en kryssning med 6000 passagerare. Men det har alltid funnits (eller kommit inom en kvart) en buss som vi direkt fått plats på och som tagit oss smidigt till respektive destinations citykärna. Biljetterna har oftast kostat mellan 3-5 euro tur och retur per person vilket känts billigt med tanke på att en taxi oftast kostat det tredubbla – enkel väg. Undantaget var Marseilles där shuttlebussen kostade 23 USD (!) och påstods ta 45 minuter (fast sedan hörde jag att det snarare rörde sig om 20 minuter men att de ville undvika att folk blev försenade).

De gånger vi har köpt biljetter har vi gjort det i kryssningsterminalen eller av någon som stått precis utanför bussen när vi kommit, allt har flutit väldigt smidigt både dit och åter till fartyget och vi har pratat om just detta, vilken logistik som krävs för att beräkna att det finns tillräckligt med bussar på plats hela tiden för att alla ska komma från och tillbaka till fartyget i tid.… Läs mer

Första kvällen på Allures restaurang The Grand (en av tre våningar där vi fått bord i den tidigare huvudmatsalen Adagio) blev vi besvikna på vårt bord. Det låg precis vid ingången i ett hörn med två trista väggar bakom vilka alla disk samlades upp och ny mat kom in. Det vill säga; lite utsikt och mycket spring och slammer.

Vårt bord vid väggarna till diskstationen.

Vi hade bråttom till en show och hade därför inte tid att köa till hovmästaren för att byta bord (vilket oftast går, helst bör man dock göra det första kvällen i så fall) utan satte oss och bad personalen om hjälp att se till att det hela skulle gå fort så att vi både hann äta och se showen. De var suveräna. Snabba och hjälpsamma, vår servitris Kavina från Mauritius hann till och med gulla med sonen Isac, skära upp maten åt honom och se till att han åt.

Nästa kväll bytte vi ändå bord. Vi fick ett med lite bättre placering och väldigt trevliga bordsgrannar, en amerikansk familj som vi pratade mycket med. Och personalen var trevlig men inte alls lika alert, hjälpsam eller personlig. Ingen frågade om och vad vi ville ha att dricka, ingen fyllde på vårt vatten, ingen ansträngde sig för att se till att Isac trivdes.

Den som saknade vårt gamla bord mest var också Isac. Han riktigt spanade efter servitrisen i matsalen: ”där är hon!” och blev glad när hon också såg honom på frukosten någon dag senare. Nu har vi varvat våra bord lite, beroende på. Och även om det inte är självklart så tror jag faktiskt att jag hellre väljer dålig placering av bord med trevlig service än tvärtom!… Läs mer

Vi är inne på vår femte kryssningsdag med Allure of the Seas i Medelhavet. Allt går finfint och vi stortrivs! Vår stateroom attendant är riktigt bra; han heter Brandon och är från Trinidad. Eftersom vi varit där (vilket han var inte så lite imponerad av!) har vi pratat lite reseminnen med honom också .

Men alla har inte varit lika hänsynsfulla som Brandon. Barkillen som velat kolla om minibaren behöver fyllas på har kommit två gånger när vi varit i hytten – men inte knackat på någon av gångerna (och har han gjort det så har det varit så svagt att vi inte hört)!

Hytten – en fredad zon.

Helt sonika har han bara öppnat dörren och båda gångerna har vi inte varit fullt påklädda. Senaste gången hade jag faktiskt bara minuten innan stått halvnaken och smort in mig med solkräm men precis hunnit få på mig kläder, dock inte Kristofer.

När jag förklarade för killen att vi inte var varken klara eller klädda, och sa att han ju kunde knacka, så ursäktade han sig inte, han stängde inte ens dörren utan fortsatte stå där med dörren öppen!

Hans chef har blivit meddelad att i hytten vill vi kunna slappna av utan att behöva oroa oss för att någon stövlar in när som helst, hur som helst. Självklart behöver alla få möjlighet att göra sitt jobb men en knackning borde inte vara för mycket begärt.… Läs mer

Guidad tur i portvinstillverkaren Sandemans källare, Porto, Portugal. Foto: Kristofer Scheiderbauer.

Är en kryssningssemester en stressig resform eller inte? Det beror helt på. Och jag kan bara prata för mig själv, hur jag fungerar. Men jag ska ge ett par tips.

Att resa med ett mindre fartyg som man lär sig snabbt och som har mindre aktiviteter gör att i alla fall jag tar fler tillfällen i akt att bara slappa – i hytten, en skön lounge eller solstol. På ett stort fartyg, som Allure of the Seas som vi just gick av, händer det saker hela tiden som i alla fall lockar min nyfikenhet. Det blir lätt att man slinker än hit än dit som prästens lilla kråka och är helt slut lagom till middagen och kvällsaktiviteterna tar vid (ofta krävs en siesta för att orka).

Sedan har vi rutten. En del är roligare än andra men alltid lockar förstås något. Att uppleva destinationerna är för de flesta huvudsyftet med resan, att åka på utflykt eller inte gör man som man vill. Vill man inte köpa plats på en av rederiet organiserade utflykter, krävs ofta en del för att veta hur man tar sig runt och vad som är värt att se. Det är inte alltid man har haft tid att förbereda detta, eller orkat och då brukar jag stanna och ta det lugnt ombord. Det är okej, man måste inte se ALLT!

Mindre destinationer kan dock vara perfekta för utfärder på egen hand. Ofta är det lätt att fråga sig fram och se nästan samma sker som på utflykterna. Och man styr dessutom sin egen tid och får den extra upplevelsen av hur transportmedel och människor fungerar i landet.

I nästa inlägg ska jag berätta om just en sådan hellyckad dag vi hade på vår senaste kryssning med världens största kryssningsfartyg Allure of the seas som går i Medelhavet för första gången i sommar!… Läs mer